Rektorshyllningen

Tänk dig att du en dag vaknar upp och är Rektor…

 

Tänk att du har yttersta ansvaret för resultaten i alla ämnen på skolan, även dem du själv aldrig fattade

Tänk dig att varje dag mötas av nyheter som beskriver att din arbetsplats, skolan, inte gör sitt jobb och att resultaten är för dåliga (även om din skola är bra)

Tänk att du förväntas vara långsiktig

Tänk att du förväntas vara tillgänglig

Tänk att du förväntas vara empatisk

Tänk dig att du förväntas vara tydlig

Tänk att du samtidigt är ansvarig  för att maten som serveras har rätt näringsinnehåll och att den tillagats enligt gällande lagar och regler, trots att du själv bantar

Tänk dig att det visar sig att alla inte gillar schemat som ni lagt så mycket tid på

Tänk att de som skickar mail till dig förväntar sig svar samma dag

Tänk att det som ger dig mest energi är att vara bland eleverna

Tänk dig att ALLA har synpunkter på det du och skolan gör och att du egentligen tycker att det är ok

Tänk att du när som helst kan bli anmäld till Skolinspektionen eller BEO för vad som helst

Tänk dig att du själv går i bitar om du får veta att en enda unge farit illa

Tänk dig att du rätt vad det är kan behöva fatta beslut om obegripligheter som vilken sorts fettavskiljare skolan ska ha (du vet knappt vad det är men den kostar mer än din bostad).

Tänk dig att ditt eget liv inte alltid går på räls, i morse körde t.ex. sopbilen sönder ditt garage

Tänk dig att en vanlig reaktion när du berättar om ditt jobb är ”Guuud, är inte det jobbigt!?”

Tänk att kommunen, din chef och andra har rätt att kalla dig till olika möten ett par gången i veckan.

Tänk att du är ansvarig för korrekt brandutrustning, nödutgångsskyltar, plan för brandövningar och utrymningsplaner, trots att du inte är brandman

Tänk dig att…

Om det vore du, vad skulle du fokusera på och drivas av?

Det som gör mig tårögd av beundran är att 99% av alla rektorer jag möter hanterar långt mer än det här och samtidigt lägger kraft på helt andra frågor:

Jag vill att alla elever ska känna sig smarta (för de är alla genier på något)… och jag har faktiskt en idé om hur vi ska bli bättre på det!

Jag vill att ungarna ska vara modiga och kreativa så måste vi vara det själva, vad ska bli nästa projekt?

Några lärare och elever har gjort en helt fantastisk sak, hur ska jag se till att lyfta det och få ännu fler att haka på?

Sverige är ett suveränt land för utbildning men hur sjutton ska vi nå ut med allting bra som görs?

Jag vill bidra till att det går bra på andra skolor, därför delar jag med mig och älskar när folk snor våra projekt och idéer.

Vi håller just på att skapa ett projekt som ska lyfta fram hur olika barn lär sig, så att de själva blir mästare på att lära…!

Jag vill förändra och utveckla och ALLA ska vara med, nu ska vi bara komma fram till hur det ska gå till.

Jag vill särskilt tacka fyra rektorer i södra Sverige: Anna Ericsson, Lina Kenthsdotter, Thomas Brinck och Peter Walther för vårt senaste möte som gav inspiration och en 100%-ig övertygelse: Vi kommer att få se ännu mer av modig, modern och engagerande undervisning framöver.

Till dig som läser detta: Var snäll och lyft luren till någon av de rektorer du har i din närhet och henne eller honom cred för allt det bra som görs. Det finns få personer som betyder mer för skolutvecklingen än våra rektorer och det är dags att vi andra börjar hylla dem lite oftare.

Nu har jag börjat!

Ante Runnquist

Chef, Forskning & Utveckling i Vittra

Om faran med medelvärden och bilder på hjärnor

Under de senaste dagarna har jag hamnat i flera diskussioner som på ett eller annat sätt handlat om hur vi ska arbeta med grupperingar i i skolan. Ska vi nivågruppera? Är åldersintegrerade grupper bra eller dåligt? Gör vi fel om vi ibland har pojk- eller flickgrupper? Jag kan förstå att det är frågor som vi vill ha svar på eftersom vi behöver organisera våra skolor på ett klokt sätt MEN det är inte frågor som kommer att ha någon avgörande betydelse för måluppfyllelsen i våra verksamheter. Om vi vill vet vilka frågor som borde diskutera kan vi t.ex. titta närmare på John Hatties om omskrivna studie ”Visible learning”, den ger en fingervisning om vad som borde diskuteras:

• Hur lärandet ska göras synligt i undervisningen
• Hur elever med särskilda behov ska få rätt stöd, tidigt
• Hur elever ska få framåtsyftande (formativ) återkoppling av lärare och andra elever
• Hur vi kan skapa förutsättningar för elever lär att lära av varandra
• Hur vi skapar skolmiljöer med höga förväntningar och tydliga mål.

Det här är de faktorer som på allvar skapar resultat i skolan, jämfört med dessa är frågor som rör grupperingars vara eller icke vara av mindre betydelse. -Detsamma gäller för övrigt kepsars vara eller icke vara och omfattande testsystem för att mäta elevers kunskapsnivå.

 

Todd Rose, forskare på forskningsinstitutet CAST ger ett annat exempel på hur vi bör vara vaksamma på vilken data och information vi använder oss av när vi drar slutsatser kring hur undervisning ska bedrivas: Vi ska akta oss för medelvärden.

Allt pekar på att variationerna mellan olika individer är enormt mycket större än vi anat, ju mer vi förstår av hjärnans funktioner desto större blir de individuella variationerna. Alla pedagoger vet det inte finns något som en ”genomsnittlig” elev och att det är omöjligt att hitta EN ”nivå” som passar alla elever. Det intressanta är att vi nu VET att de individuella variationerna är så stora att det inte är så meningsfullt att tala om en ”genomsnittlig” elev. Det är inte ens meningsfullt att tro att elever som ligger på samma ”nivå” i ett eller annat ämne har så värst mycket mer gemensamt (förståelsemässigt) än att de t.ex. skriver likvärdigt på vissa prov. Behovet av en undervisning som utgår ifrån elevens egen förståelse inte är en ideologisk fråga utan en nödvändighet. Det finns god vetenskaplig grund för att säga att vi absolut INTE ska lära oss i samma ordning, i steg eller liknande (först det här, sedan det här..) . -Den mänskliga hjärnan arbetar helt enkelt inte i steg eller kapitel i en bestämd ordning.

Todd har ett annat exempel som illustrerar faran med medelvärden, i en lite större skala: Alla länder jämför sig med Finland och vi oroar oss för att våra PISA-resultat sjunker jämför med deras, men det är kanske vårt hanterande av medelvärden som är problemet; Finland har ca 3% av befolkningen som lever under gränsen för fattigdom enligt ett visst mått, i USA är den andelen, enligt samma mått 22-24%, i vissa områden upp till 90%. Om man istället gör jämförelsen Finland-USA baserat på områden som liknar Finland mer (10% under samma gräns) så är utvecklingen i ”USA” bättre än den i Finland. -Vore intressant att göra motsvarande övning i Sverige!

*MEN vi ska akta oss när det börjar refereras till ”hjärnforskning”… Det finns studier även på detta som visar att det räcker en bild på en hjärna i text för att vi ska tycka att texten är mer trovärdig!

Over and out

Ante Runnquist

Alla bilder är hämtade från Flickr och visar ett urval av konstverk gjorda av Emilio Garcia ”Jumping brains” 

Livsvärt! En ordlista för barn, pedagoger och föräldrar.

Då var vi igång på allvar, alla deltagare på årets Future of Learning har landat och jag ska försöka dela med mig av några insikter som betytt mycket för mig.

David Perkins… Jag vet inte hur jag ska beskriva den mannen, han är grundare av Project Zero på Harvard Graduate School of Education, forskare, författare och… Poet, är det bästa ord jag kan komma på. Tänk dig en amerikansk version av Tomas Kroksmark så kommer du ganska nära. För att beskriva sin forskning skapar David ibland egna begrepp där han tycker att språket inte räcker till eller fångar det vi behöver säga. Det fina med begreppen är att de inte är tagna ur luften, de vilar på den forskning som bedrivs här.

Några härliga exempel:

”Lifeworthy” -Livsvärt! Helt enkelt det krav man  måste ställa på pedagogisk verksamhet för att den ska vara effektiv och värd att ägna sig åt. En Livsvärd undervisning låter oss förstå viktiga problem som är relevanta för våra liv.

Ett exempel från matematiken: Andragradsekvationer är för de flesta människor något som man bara råkat ut för i skolan och aldrig behövt eller saknat i sitt verkliga liv. -Inte så Lifeworthy eller Livsvärt! Statistik och sannolikheter däremot… det går knappt att ta sig ur sängen utan att kunna hantera risker, värdera val osv. -Livsvärt!

Ett till exempel: Att läsa om franska revolutionen för att det är en viktig historisk händelse i sig. -Inte så Livsvärt (om man inte tror sig leva i slutet av 1700-talet). Att läsa om franska revolutionen på ett sätt som skapar förståelse för andra historiska skeenden. -Otroligt Livsvärt!

Det finns ett sätt att värdera Life-worthiness, nämligen genom ”Comeuppance”, Kommauppighet. -Hur ofta en lärdom kan tänkas återkomma i en människas liv. Det fina med den definitionen är att svaret på frågan beror på vem du är, vilket liv du lever… Kommauppighet kan vi i sin tur tänka på som radioaktivitet, att den har en halveringstid. Ett exempel: Vi har just haft ett arbetspass med en grupp barn och vill utvärdera hur det varit. En ytterst relevant fråga att fundera över vore om kommauppigheten i det vi just gjort: ”Hur länge och hur ofta tror ni att vi kommer att ha nytta och glädje av det vi just lärt oss? Bra pedagogisk verksamhet har lååååång halveringstid!

Over and out.

/Ante Runnquist 

Till sist: se upp för motsatsen till det underbara som är Livsvärt, nämligen all pedagogisk verksamhet som är ”Life-whimpy” (och det klarar jag inte av att översätta!)

What’s in it for us?

Future of learning institutes 2012

Klockan 8 på morgonen den 30 augusti och jag ska inom några timmar kastas i en intensiv vecka av föreläsningar, seminarier och workshops anordnade av Harvard Graduate School of Education (HGSE). HGSE är i grunden en lärarutbildning men men bedriver även omfattande forskning och har bl.a. haft Howard Gardner som vetenskaplig ledare under många år.

Varje sommar håller HGSE sommarkurser som lockar deltagare från hela världen. Jag ska delta i en kurs som heter ”Future of learning” och den har varit igång i fyra år och lockar i år ca 200 deltagare från alla världsdelar. Jag ingår i den staben som bl.a. ska ansvara för de ”Learning groups” som kursen kretsar kring. Hela kursen kretsar kring tre teman som vi ska barbeta på olika sätt:

• Mind Brain and Education
• Digital revolution
• Globalization

Samtliga teman inleds med input från ledande forskare med anknytning till respektive rubrik och bearbetas därefter i learning groups och workshops. Det är naturligtvis en spännande plats att vara på!

På vägen över hit har jag funderat en del över vad vi i Sverige kan bidra med i skolutvecklingen och vad det är som skulle kunna göra oss intressanta för resten av världen. En sak är helt klar: Det finns oerhört positiva förväntningar och förhoppningar på svensk skola i omvärlden. Jag tror inte att det beror på nostalgi eller på gamla meriter utan på att svensk skola har vissa drag som stämmer oerhört väl med det skolforskningen idag vet är nödvändigt för framgångsrik undervisning (den har andra mindre framgångsrika drag också, skriver kanske mer om detta längre fram i veckan).

Det här tror jag att vi måste börja värdesätta och utveckla till svensk spetskompetens inom lärande och utveckling (för det är vad andra försöker utveckla och tror att vi är bra på):

• En undervisning där eleven ges en aktiv roll ”Where the student can become the teacher” som John Hattie formulerar det. Detta bygger i sin tur på en undervisning där LÄRANDET är i fokus men där det samtidigt finns ett intressant, relevant och engagerande innehåll. -Inget lall om flumskola således.
• Kreativa och passionerade lärare som kan skapa ett intresse för lärandet i sig, alltså att det är värt att gå i skolan för att det är utvecklande och stimulerande. Forskningen visar tydligt att resultaten sjunker i system där eleverna  saknar inre motivation, där skälen till att gå i skolan kommer utifrån i form av morötter och piskor.
• Fantastiska skolmiljöer. Detta är ett av skälen till att jag är här, man funderar på att ha ”Learning environments” som ett tema under nästa år och då tycker man att skolor som Vittra Telefonplan och Brotorp är superintressanta. Det är kopplingen mellan den pedagogiska idén och lärmiljön som är intressant, vi måste ha hela kitet!
• God förståelse för spelreglerna i en digitaliserad och globaliserad värld. Ibland är det t.ex. bra att vara liten och prata ett språk som ingen begriper, om vi bara kunde fatta att detta måste göra oss nyfikna på världen och lära våra barn hur man tar sig ut i den med de förutsättningar som kommer att gälla de närmaste årtionden.

Nog om detta, snart dags för ett första möte med kollegiet. Jag återkommer med rapporter under veckan och försöker vara flitig på Twitter, pröva #FOL2012

Over and out.

Ante Runnquist

Breakfast at Vinegar’s

Vad är väl ett frukostseminarium i Almedalen? -Jag hade höga förväntningar, gillade rubriken ”Framtidens skola, är den redan här?” och det var idel intressanta och kunniga personer i panelen. Den omedelbara reflektionen efteråt är att vi måste bli mycket mer konkreta när vi pratar skolutveckling. Istället för att säga att vi behöver ”bra” lärare borde vi lyfta fram att ”bra” lärare alltid:

• Skapar en undervisning som är relevant för eleven, som griper tag och är angelägen
• Skapar ett klimat för lärande i sin undervisning, en trygg och inspirerande kultur där ”misstag” uppmuntras och ses som en del av lärandet.
• Har fullt fokus på lärandet: bra lärare är inte upptagna av sig själva och sitt ämne utan kapabla att zooma ut och handleda eleverna i det som händer i nuet.
• Har höga förväntningar, förväntningar som sträcker sig bortom måluppfyllelse och skolan. När utbildning är bra handlar den om livet och vad vi vill få ut av det (och hur det ska gå till)

Dessa punkter är inte en fråga om tycke och smak, de har brett stöd i skolforskning! Vi borde ägna mer uppmärksamhet åt detta och jag kommer att följa Lärarförbundets kampanj ”Allt börjar med en bra lärare” med spänning, OM den kommer att handla om lär(ar)skicklighet kommer den kunna bli ett viktigt bidrag till skolutvecklingen.

Annars? Fredrik Svensson från Rektorsakademien är klok även tidigt på dagen… Fredriks kommentar att skolpolitiken gärna fokuserar på allt annat än de faktorer som är av betydelse för lärandet känns som en bra sammanfattning av läget. Men… desto större anledning för oss som är proffs och jobbar i skola att tala klartext genom att lyfta fram den vetenskapliga grunden för det vi gör visa på att skola byggd på ”beprövad erfarenhet” är en vacker och krävande konst.

Kanske borde vi fundera lite på hur vi pratar om skola och skolutveckling… Drivs den av en tro på barn, lärande och utveckling eller har vi en mer reglerande infallsvinkel där det mer handlar lagar, sanktioner och rättigheter? Pär Palmgren, rektor Blåklintskolan påpekade mycket riktigt att vi nog har alla de regler som vi behöver och att läroplanen är en bra grund för utveckling. -Gillar den inställningen för då handlar det mer om att GÖRA än att prata.

Sammanfattningsvis, en mycket givande att start på dagen tillsammans med riktiga proffs. Full version av seminariet för er som inte är så morgontidiga.

Vi har världens bästa jobb!

/Ante Runnquist

Att känna tillit till sig själv

I går, onsdag, var jag med och pratade på ett introduktionsprogram för nya rektorer i Vittra. Mitt huvudfokus var Vittras historik, idé och vision, och jag hade även i uppdrag att beröra lite om Vittras löften.

I mitt förberedelsearbete tänkte jag på konkreta exempel i våra skolor – på elever och situationer jag mött – som beskriver vart och ett av våra löften. När det gällde löftet om att varje barn i Vittra ska känna tillit till sig själv och sin egen förmåga var det Elias från Vittra Väsby som snabbast kom upp på näthinnan. Elias är 16 år, slutade 9:an förra året och går nu i gymnasieskolan. Jag hade så många saker jag ville berätta om Elias, men kunde inte riktigt landa i vad och hur. Till slut ringde jag i tisdags eftermiddag upp honom, beskrev läget och frågade om han kunde hjälpa till. ”Om du håller med mig att du gjort en resa när det gäller tillit till din egen förmåga under din tid i Vittra, och om du har tid och lust – kan du i så fall berätta nån minut om dina upplevelser på Vittra Väsby?”

Strax därefter fick jag ett mail från Elias med detta Youtubeklipp. Ett klipp som gör mig glad dels för Elias skull, dels för alla våra fantastiska pedagoger vi har i Vittra – som gör detta möjligt!

Det går liksom inte att inte dela med sig till fler

Trevlig midsommar!

Frida Gustafsson Wennö, Chef Kvalitet och Utveckling

Här kan du läsa mer om vår pedagogik i Vittra

Perspektiv på lärartäthet – igen!

Vi har tidigare här på bloggen beskrivit våra perspektiv på lärartäthet ur ett större sammanhang; hur vi arbetar och vad det får för betydelse för våra elever. Med anledning av att frågan är i ropet igen passar vi på att ta upp frågan på nytt.

Vår verksamhet ger goda resultat både när det gäller elevernas kunskapsresultat och hur elever och föräldrar upplever kvaliteten – något vi förstås är mycket stolta över. Delar av dessa resultat, tillsammans med bland annat uppgifter om lärartäthet, tydliggör vi på respektive skolas hemsida och rapporterar varje år in till SCB och Skolverket.

När vi ser på den nationella statistiken i Skolverkets databas SIRIS har vi på några av våra skolor rapporterat felaktiga uppgifter. Det handlar om administrativa rutiner som inte fungerat från vår sida, vilket tyvärr lett till att några skolor fått felaktiga – på tok för låga – siffror på antalet lärare per hundra elever. (Nästa rapporteringstillfälle för Sveriges alla skolor är i oktober och inför det tillfället kommer vi förbättra våra rutiner för att säkerställa korrekt information.)

Siffror, statistik och frågan om lärartätheten är otroligt viktig – det håller jag med om. I Vittra har vi i genomsnitt 7.0 pedagoger per 100 elever vilket ska jämföras med 8.3 pedagoger på 100 elever i riket. Men när det kommer till statistik om skolan (säkert massa andra branscher också, men jag kan skolbranschen bäst) blir jag fascinerad över att rubrikerna och debatten tenderar att handla om bara själva siffran. Att siffran 12.5 lärare/100 elever låter bättre än siffran 9.6 som i sin tur låter bättre än 6.2, det förstår vi alla. Men betyder siffran per automatik bättre skola, bättre undervisning och bättre måluppfyllelse?

Jag tycker det vore mer uppfriskande, och viktigt för att föra debatten om skolan framåt, om vi pratade ännu mer om vad som ligger bakom att en enskild skola organiserar sig så att lärartätheten blir siffran 12.5 eller 9.6 eller 6.2. Vad vill skolan åstadkomma pedagogiskt, hur vill man stödja varje elev i sitt lärande, hur säkerställs elevernas måluppfyllelse, hur skapar lärarna en så intensiv och fokuserad undervisning som möjligt, hur behöver organisationen i så fall vara uppbyggd – och vilka resultat leder det till?

Vi ska enligt lag vila på vetenskaplig grund i skolan och då vet vi att sammanhängande lärartid, goda pedagogiska relationer och skickliga pedagoger med höga förväntningar på eleverna har större effekter på studieresultaten än hög lärartäthet. Det blir lite märkligt att dessa frågor – och alla fantastisk goda exempel på hur skolor och lärare gör – inte lyfts fram mer. Min övertygelse är att det skulle gynna våra barn och ungdomar mer på sikt!

I Vittra vill vi lära ännu mer om hur andra skolor tänker, gör och har lyckats i dessa frågor. Och vi delar gärna med oss om våra erfarenheter och tankar framåt. Så vill ni diskutera siffrorna 12.5 och 9.6 och 6.2 i ett vidare perspektiv hör gärna av er!

Frida Gustafsson Wennö
Kvalitetschef, Vittraskolorna